Svalbardripa

När man talar om Svalbard tänker man på isbjörnen, renarna, fjällräven och silvertärnan. Det är just isbjörnen vi har valt för vårt projekt, eftersom dess överlevnad är nära kopplad till förlusten av is vid Svalbard och de globala förändringarna i kryosfären.

Men det finns också en annan symbol för Arktis: ett mer anspråkslöst djur, en kvarleva från den senaste stora istiden, fjällripan (Lagopus mutus hyperborea / Svalbardrype på norska).

Svalbards arkipelag hyser en av de största koncentrationerna av fåglar i Nordatlanten, inte sett till antalet arter – man har bara registrerat 164 arter där – utan snarare till mängden fåglar, med vissa kolonier av sillgrisslor på över 150 000 par.

Fjällripan skiljer sig tydligt eftersom den inte lever i kolonier och dessutom är den enda som vistas på hela arkipelagen året runt. Det gör den till en verklig invånare i Svalbards vilda natur, liksom en mästare på överlevnad och anpassning till klimatet på dessa breddgrader.

Därför kan man säga att den verkligen är ett totemdjur för Svalbard. Dess närvaro symboliserar glaciärernas tillbakagång, eftersom den i dag häckar där isen tidigare fanns.

Svalbards fjällripa är en medelstor fågel och en underart av fjällripan, endemisk för Svalbard. Den är både tyngre och större än sina släktingar på fastlandet.

Den mäter omkring 35 centimeter i längd och väger mellan 490 och 1 200 gram beroende på årstiden. Under sommaren lagrar den fett för att överleva de långa vintermånaderna. 

På vintern är hanarnas och honornas fjäderdräkter helt vita. Deras röda kam ovanför ögonen är den enda färgklicken. 

I april–maj tar honorna på sig sin sommardräkt med en rödbrun färg. Hanarna behåller sin vita fjäderdräkt fram till juli, ett perfekt exempel som bilden illustrerar.

Det är först i mitten av augusti som även hanarna tar på sig sin sommardräkt, med brun fjäderdräkt, så att hanar och honor i slutet av september återfår sin vita vinterdräkt. 

Därför krävs tålamod och uthållighet för att få syn på denna kamouflagevirtuos, Blanc på vintern och med stenliknande färger på sommaren.

Det är när man iakttar djur som ripan som man inser hur fantastisk vår planet är. Inför glaciärer och isberg, bland en fauna och flora som har lyckats anpassa sig till en så intensiv miljö, är det där allt faller på plats – man blir helt uppslukad.

Vi tror att friluftsliv kan förändra liv.

Det är hög tid att återknyta kontakten med naturen och lära sig att älska den igen, för förundran inför naturen är nyckeln till de förändringar vi behöver.

Att lära sig på ett annat sätt genom att fördjupa sig i en plats som Svalbard, där naturen är allestädes närvarande och storslagen, är det bästa sättet att bättre förstå vår planet, återknyta kontakten med naturen som vi är en del av, älska den på nytt för att bättre kunna bevara den och helt enkelt agera.

Det är det vi försöker göra med vårt projekt explore.Svalbard genom att knyta unga upptäcktsresande till naturen, så att de får känna dess kraft, skörhet och frihet.

Att lära sig att upptäcka på ett annat sätt innebär att förstå hur man samtidigt kan bevara och agera.

Foton: Upptäck Svalbard // Olivier Nolin – Det vilda djurlivet är fantastiskt. Låt oss vara diskreta och komma ihåg att vi är gäster.